Spel är en social praktik
Alla spel har spelare, människor som utför olika handlingar och fattar beslut utifrån spelets givna ramar. Spelaren är alltså en aktör, ett handlande subjekt. Denna syn framträder i både Huizinga och Meiers speldefinitioner. Deras synsätt skiljer sig alltså per definition markant från de som främst betraktar spel som regelsystem, eller som spelteoretiska problem eller liknande.
Inget av dessa synsätt är felaktiga, men man måste använda rätt verktyg för den uppgift man vill vill utföra. Om man alltså vill studera social interaktion — vad som faktiskt händer mellan spelarna runt spelbordet — så är modellen “spel som regelsystem” inte särskilt användbar. Det är till exempel därför min gode vän Ola Jansson har helt rätt när han i ett inlägg (här) om genus och spel skriver att ”System är i sin nakenhet helt omöjliga att belamra med könsrelaterat innehåll.” Samtidigt är det just därför har han svårt att riktigt hitta en lösning på problemet hur man studerar könsroller inom spel, eftersom han ju själv väljer att definiera spel som befriat från könsrelaterat innehåll.
Men svagheten i systemdefinitionen är just att den egentligen inte tar hänsyn till spelarna som aktörer. Men enligt mitt sätt att se det så är spel en social praktik och mäste studeras som en sådan. Det betyder också att mitt angreppssätt är bättre, eftersom det ensamt behandlar det som människor faktiskt gör när de spelar.
Vad är det jag säger? Jo, att själva spelaktiviteten inte kan och inte bör avskiljas (behandlas som väsensskiljd) från andra sociala aktiviteter. Om det exempelvis finns en könsmaktordning i samhället så är denna inte någonting utanförvarande som egentligen inte har med spel att göra, utan som en genuin del av vad spel och spelande är. I praktiken.
Och nu kommer de goda nyheterna. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Genom att betrakta spel som en social praktik får vi plötsligt tillgång till samhällsvetenskapernas hela arsenal, vilket inkluderar metoder för att kategorisera och klassificera (om så behövs). Desto viktigare är att vi öppnar dörren för forskning som kan ge riktigt spännande resultat inom ett stort antal discipliner, såsom sociologi, socialpsykologi, pedagogik och mycket mer.
Allt som krävs är att betrakta spelaren som aktör.
