Sid Meier, mannen bakom Civilization, skall ha definierat spel som ”en serie meningsfulla val”. Det är väl inte hela sanningen, men kombinerat med Huizingas definition börjar vi närma oss en modell som kan hjälpa oss när vi vill använda spel i exempelvis undervisning och personalutveckling. Om du tycker att det här tenderar att bli lite väl teoretiskt, kom ihåg att detta är ett steg på väg mot ett verktyg som kan hjälpa oss att formge mästerliga spel. Jag är lika lite intresserad av teori för teorins egen skull som du är. Så stanna kvar.
Meningsfulla val, alltså. Man kan säga att beslutsfattande är det som spelare gör när de spelar. (Följdaktligen förutsätter alla spel någon form av interaktivitet, eller hur?)
Låt oss använda pokerspelaren som ett exempel. Hennes uppgift är att fatta beslut om huruvida hon skall gå med i en hand eller inte, om hon skall höja insatserna och i så fall med hur mycket, eller om hon skall lägga sig.
Meningsfullt?
Men vad är det som gör ett val meningsfullt, undrar vän av ordning? Jag har ingen aning om vad Sid Meier tycker, men det gör ingenting, för svaret är uppenbart:
Ett beslut är meningsfullt ifall det påverkar om, på vilket sätt eller i vilken mån syftet med spelet uppfylls.
Med syfte avses här det som spelaren förväntas uppnå under spelet, vilket ofta (men långt ifrån alltid) är att utgå som segrare i någon form. Låt oss återvända till exemplet poker. Spelarens målsättning är där att ackumulera så mycket pengar som möjligt, på motspelarnas bekostnad. Alltså är de beslut meningsfulla som påverkar en spelares markerstapel. Allt annat är oviktigt.
Det var allt för idag.
P.S. Sid Meiers uttalande om spel som meningsfulla val citeras ofta, men jag har ännu inte lyckats lokalisera orginalkällan. När sade han detta, var och i vilket sammanhang? Hör av dig om du vet!
