I mitt förra inlägg sade jag att en berättelse är ett narrativ som har ett underliggande budskap, en premiss. Den här gången tänker jag visa hur man kan gå till väga för att lista ut vad premissen i en berättelse är.
Såhär går det till:
1. Huvudpersonen
Först måste vi identifiera berättelsens huvudperson. Det är oftast ganska lätt, men ibland kan det vara klurigt om huvudpersonen och den person vi sympatiserar med och identifierar oss med inte är en och samma. Detta är vanligare än man kan tro.
Huvudpersonen känns igen på att hon har ett mål, kanske inte direkt när berättelsen börjar, men ganska snart händer någonting som får henne att köra igång och börja sträva efter något.
- Romeo och Julia möts och blir förälskade. De strävar efter att vara tillsammans.
- John McClane dras in i ett gisslandrama och strävar efter att rädda sin fru och de andra fångarna. (Die Hard)
2. Ett dominerande karaktärsdrag
Vi identifierar huvudpersonens mest framträdande personlighetsdrag genom att titta på vilka val hon gör under berättelsens gång. Huvudpersonens handlingar avslöjar vad hon går för när det egentligen gäller. Det är inte så mycket vad hon säger eller känner utan vad hon faktiskt gör som till syvende och sist avslöjar vad för slags människa huvudpersonen egentligen är.
- Romeo & Julia blir helt betagna av varandra. Deras dominerande karaktärsdrag är deras kärlek till varandra.
- John McClane väljer att stanna i byggnaden där hans fru och hennes kollegor gisslan. Trots överväldigande odds vägrar han att ge upp. Hans dominerande personlighetsdrag är hans envishet.
Vi måste se till berättelsen i sin helhet när vi skall fastställa huvudpersonens personlighet. Ett dominerande drag som är kopplat till berättelsens centrala konflikt är det vi behöver.
- Visst skymtar vi andra drag hos John McClane i Die Hard än hans envishet, inte minst i förhållandet med hans fru. Men filmens centrala konflikt utspelar sig mellan John McClane och de rånare som håller alla gisslan och där är hans envishet fullständigt dominerande.
3. Slutet
Sista steget är att se hur berättelsen slutar. Hur går det för vår huvudperson? När vi vet det så kan vi räkna ut berättelsens premiss. Premissen påstår att huvudpersonens personlighetsdrag leder till att det går som det går. Formulera gärna premissen lite slagkraftigt, kanske i form av ett ordspråk.
- Envishet lönar sig. Det är John McClanes halsstarrighet, hans vägran att ge upp, som leder till till att han tillslut besegrar filmens skurkar.
Om du inte kan se något samband mellan berättelsens upplösning och huvudpersonens handlingar finns det flera möjliga förklaringar. Det troligaste är att du har gjort något som inte riktigt stämmer under punkt 1 eller 2 ovan. Men det kan också bero på att just den här historien faktiskt inte har någon premiss. Det är inget fel med det, men då rör det sig inte heller om berättelse i den strikta bemärkelse som jag använder ordet. Man skulle också kunna tänka sig att premissen är något i stil med ”det spelar ingen roll vad du gör, du kan ändå inte ändra på någonting”.
Exempel: Romeo och Julia
Romeo och Julia är huvudpersoner i pjäsen med samma namn. Deras överskuggande personlighetsdrag är den kärlek de känner för varandra. Så stark är kärleken att båda hellre går i döden än att leva utan den andre. Berättelsen slutar med att de förenas i döden; ingenting kunde hålla dem isär.
Berättelsens premiss är att kärleken övervinner allt.
Kraftfullt retoriskt verktyg
Slutligen vill jag bara påpeka att man verkligen inte måste göra en intellektuell analys för att begripa vad en berättelse egentligen handlar om. Vare sig det rör sig om böcker eller filmer, teater eller muntligt berättande så är berättelsen i första hand en känslomässig resa. Vi förstår mycket väl vad den handlar om utan att behöva göra någon teoretisk analys.
Ändå är det här analytiska tillvägagångssättet användbart i flera sammanhang. Dels är det till nytta när vi skall sätta ord på våra upplevelser av en berättelse. Vi är inte alltid så bra på att förstå våra egna tankar och känslor och då kan en teoretisk modell hjälpa oss med det; den kan skapa ordning bland intryck och känslor.
För den som själv vill använda berättande är analysen viktig av ett annat skäl: Den hjälper oss att skapa en känslomässigt engagerande historia. I kommande inlägg har jag för avsikt att visa hur vi kan utnyttja vår kunskap om premisser i olika sammanhang. Inte minst när vi skall återge verkliga händelser. Berättelsen är ett kraftfullt retoriskt verktyg.
Vidareläsning
Egri, Lajos. The Art Of Dramatic Writing: Its Basis in the Creative Interpretation of Human Motives.
Lajos Egri har en ganska pratig stil, men boken är insiktsfull och har blivit en klassiker av goda skäl. Kapitlet om premiss finns faktiskt upplagt på nätet. Klicka här för att läsa. Lägg märke till att han alltid formulerar premissen som ett allmängiltigt påstående, nästan som ett ordspråk.
En berättelse är ett narrativ som har en bärande idé, ett slags medvetet eller omedvetet budskap. Man brukar kalla detta budskap för berättelsens premiss. Budskapet är inte något påklistrad etikett utan är en följd utav händelseutvecklingingen i själva historien. När allting är sagt och gjort, när sagan är slut och alla karaktärerna har gått sitt öde till mötes, då kan vi lära någonting av det vi just tagit del av och det är denna slutsats som är själva premissen.
Så här har vi alltså min definition av begreppet berättelse: Det är ett narrativ som är bärare av en premiss.
Exempel på premisser:
- Kärleken övervinner allt. (Romeo & Julia)
- Envishet lönar sig. (Die Hard)
- En bok.
Den som vill definiera berättelse på något annat sätt är välkommen att göra så, men hon pratar då om någonting annat än det jag intresserar mig för. Det är alltså ingen mening att komma farande med argument om att en berättelse ”egentligen” är något annat än det jag beskrivit. Nu vet du vad jag menar, det är allt.
Det här med premisser kan vara lite klurigt för den som inte tidigare kommit i kontakt med begreppet, men när man väl knäckt koden är det ganska enkelt att se vilken premiss en viss berättelse har.
Det finns faktiskt en enkel, men ytterst användbar, metod för att vaska fram premissen ur en berättelse. Det är nämligen inte alls så flummigt eller svårtolkat som det kan verka.
Nästa artikel: Premiss.
