I måndags var jag en av talarna på Pecha Kucha i Göteborg. Det finns mycket att säga om det här med berättande och min 6 minuter och 40 sekunder långa presentation skrapade bara på ytan. Förmodligen skulle presentationen mått bra av fler konkreta och verkliga exempel, men den strikta begränsningen tvingar fram prioriteringar. Det är ju också det som är meningen.

Själva presentationen

Jag vill ge några goda råd om vad man kan tänka på när man skall berätta om sitt företag, en förening eller kanske om sig själv. Det handlar om att berätta sanna historier i syfte att övertyga någon om någonting. Jag använder en saga som exempel.

Det var en gång tre små grisar som skulle bygga var sitt hus. Två av grisarna ville gå på Park Lane på kvällen, så de smällde upp var sitt ruckel av hö och trä. Men nästa morgon fick de oväntat besök av den stora stygga vargen. Han huffade och puffade och blåste omkull husen och åt upp de båda grisarna i ett nafs.

Men den tredje grisen arbetade hela dagen och hela natten och byggde ett stadigt hus av sten och det rådde inte vargen på, så han försökte klättra in genom skorstenen istället.

Men där hade den förutseende grisen ställt en stor kittel med kokande vatten och den trillade vargen rakt ner i. Nu kunde grisen äta vargkött till middag hela veckan.

Så hur skall vi se på den här historien egentligen? Vi kan titta på hur jag berättade den. Hur var mitt kroppsspråk? Visade jag bilder som passade till? Vi kan fråga oss om ni verkligen är rätt målgrupp för den här sagan, eller om den kanske skulle ha passat bättre i ett annat sammanhang; på en förskola till exempel?

Det där är viktiga och relevanta frågor, men idag vill jag fokusera på vad jag berättar, snarare än hur.

Den sista grisen överlevde för att han var flitig och samvetsgrann. Sagan är en uppmaning till oss: ”Var flitig och samvetsgrann, så går det dig väl i livet!”

Det är ett budskap vi begriper nästan intuitivt. Vi förstår vad sagan vill säga trots att det är outtalat och underförstått.

Det funkar lika dant med verkliga berättelser om verklige företeelser. Om berättelser har ett budskap så är de också ett kraftfullt retoriskt verktyg.

Och det kan jag använda, till exempel om jag söker jobb och skall berätta för en arbetsgivare om mig själv, eller om jag har en företag som behöver berätta om sina produkter för potentiella kunder.

Att berätta är att övertyga med exempel. Men hur gör jag det då? Hur skapar jag berättelser som talar till magen snarare än till hjärnan, berättelser som gör att vi kan övertyga någon känslomässigt innan vi övertygar dem förnuftsmässigt?

Sagan om de tre små grisarna blir bara begriplig om det framgår att den tredje grisen är flitig och att de andra inte var det. Och att det var därför det gick som det gick.

Därför är det viktigt att alltid framhäva ett personlighetsdrag. (Jodå, företag och organisationer kan visst presenteras som om de har personlighetsdrag. Titta bara på hur folk pratar om de stora teknikföretagen Apple, Google och Microsoft.)

Så när den sista grisen skall söka jobb som murare så bör han inte bara framhäva att han är duktig på att bygga hus, utan också hur flitig han är. Om det nu är flit som efterfrågas. Men det räcker inte att bara påstå att han är flitig, han måste visa det också.

Berätta inte vad som hände om du inte också berättar vad du gjorde då!

Det här hände … och då gjorde jag…

Annars blir ju historien meningslös.

”En dag kom vargen och åt upp mina kompisar, men jag överlevde.” Det är inte mycket till historia. Det säger ju ingentin.

”Jag jobbade hela dagen och hela natten och byggde ett hus av sten” är bättre. Det handlar om att visa vad du går för. Att berätta är att övertyga med exempel.

Du kan bara ha ett budskap i taget. Jag vet att det är hårt. Vi har ju alltid så mycket att säga, men du kan inte ha flera budskap i en och samma berättelse. Det fungerar aldrig.

Så bestäm dig för ett budskap som du vill lyfta fram. Framhäv ett personlighetsdrag. Sedan går du igenom din berättelse och sållar bort allt som inte stödjer det budskapet och framhäver den personlighetsegenskapen.

Kill your darlings, brukar det heta. Dra dig inte för att göra en fullständig massaker.

Ibland kan det vara svårt att få uppmärksamhet när många slåss om utrymmet. Fastna inte i fällan att göra vad som helst för att få uppmärksamhet. Du är vad du gör och det du gör när du berättar blir automatiskt en del av berättelsen.

Om jag skar av mig örat mitt under presentationen, så nog skulle jag få uppmärksamhet alltid. Ni skulle inte kunna sluta prata om galningen som skar av sig örat. Men inte många skulle komma ihåg vad jag egentligen ville ha sagt.

Slutligen: Säg det du tror på och tro på det du säger. Visst går det att ljuga, men de flesta av oss är hundra gånger trovärdigare när vi berättar om något som vi brinner för.

Tusen tack för att ni lyssnade!